Turist
Reseanteckningar från det permanenta äventyret.
Denna webbsida drivs för tillfället inte av solenergi. Webbservern och bloggen är däremot utformade med en ambition att radikalt minska energiförbrukningen. Läs mer här.
Ökenvandring
I veckan presenterades förslaget om nytt mediestöd som skall ta vid när presstödet skrotas. Håkan Blomqvist skriver kort och redogörande om utmaningen som vänsterpressen nu står inför i tidningen Internationalen.
Anders Svensson, som likt Blomqvist har varit aktiv i Socialistiska Partiet (numera Socialistisk Politik) vänder i ett inlägg på sin blogg utmaningen till en möjlighet.
“Vänsterns mediepolitik har i stor utsträckning gått ut på att behålla presstödet då det möjliggjort anställningar och utgivning av papperstidningar. […] Men det minskade fokuset på att uppnå villkoren för att få presstöd och att fylla en papperstidning med notiser och artiklar utan prioriterat innehåll kan kanske också få positiva effekter.”
Detta är tankegångar som jag ofta stöter på inom vänstern. Jag har själv uttryckt likande åsikter. På Mastodon skrev jag härom veckan ungefär såhär: att lämna presstödet är ett exodus som obönhörligt leder oss ut på en lång ökenvandring. Frågan är om den verkligen kommer leda oss till paradiset eller inte.
Hur ser vänsters medielandskap ut?
Vilka tidningar är det egentligen vi pratar om då? Svensson radar upp några tidningar som framför andra kommer beröras om presstödet försvinner. Men också tidningar som inte berörs.
Tidningar som berörs
- Arbetaren
- Flamman
- Internationalen
- Offensiv
- ETC
Tidningar som inte berörs
- Parabol
- Magasinet Konkret
- Aktuellt Fokus
- Clarté
- Röda Rummet
- Magasinet Svärm
- Tidningen Brand
- Ordfront Magasin
- Kontext press
Utöver dessa vill jag lägga till en kategori som kanske inte berörs lika mycket. De fackligt ägda mediehusen och tidningarna.
Facklig press
- LO Mediehus (Arbetet, KA, Sekotidningen osv)
- Hotellrevyn
- Dagens Arbete
- Kollega
- Byggnadsarbetaren
m.fl.
De som inte berörs är som ni ser främst tidningar som publicerar essäer eller längre teoretiska texter. Undantaget är Aktuellt Fokus som mest publicerar rewrites av aktuella nyheter. De som skriver i de ej berörda tidningarna är sällan anställda, arvoderade eller knutna till en viss tidning.
De som berörs är istället tidningar med en större del anställda journalister. Och som publicerar mer traditionellt journalistiskt material; granskningar, reportage, notiser och nyheter. Dessa tidningar publicerar även ett bredare innehåll med inrikes, utrikes, recensioner, kultur och sport. Givetvis kan det breda innehållet som Svensson påpekar vara en direkt följd av att presstödets nuvarande krav.
Arbete och kvalitet
Vi kan bara spekulera. Men för mig tycks den mest ofrånkomliga effekten av ett slopat presstöd vara att arbetstillfällen kommer att försvinna.
Och vi som står till vänster är mer än väl medvetna om vad det betyder att bli av med ett arbete. Kanske har man lagt år av studier och arbete på att nå dit man är idag. Att skickas in i arbetslöshetens träldom är inte något vi bör ta lätt på.
Den andra frågan vi bör ställa oss är vilken kvalitativ effekt det får att den som gör research, granskar, intervjuar, skriver och redaktörer tvingas göra det på sin fritid eller kanske inte vet om hen kan behålla sitt uppdrag efter nästa nummer.
Så vad finns det då för alternativ?
Mer eller mindre riktad finansiering
Man kan tänka sig massa olika finansieringsmodeller. Men de kan oftast delas in i mer eller mindre riktade former. Ett exempel på det senare som diskuterats (mer och ibland mindre seriöst) genom åren är en gemensam finansieringsmodell.
Man kan tänka sig stiftelser och fonder som man kan söka pengar ur för enskilda eller gemensamma satsningar. Men också abonnemangstjänster som samlar flera produkter. Tänk dig Spotify för vänsterpress. Du betalar 500 kr i månaden men får då tillgång till ETC, Flamman och Arbetaren osv.
En annan modell är den mer riktade. Som exempel kan vi ta Arbetarens initiativ till insamling för grävande vänsterjournalistik. De ha gått ut till läsarna och frågat vad de helst av allt skulle vilja se i tidningen. Målet är att samla ihop 180 000 kronor. Men redan när de fått in de första 60 000 kr sätter de igång med sitt första gräv.
Ännu mer riktat kan vi se i initiativen till höger där enskilda personer tigger pengar för att läsarna skall få ta del av just deras röster.
Det finns givetvis problem med de båda modellerna. Hur skall den gemensamma fonderna fördelas mellan redaktioner och produkter? Skall vi mäta “leads”, vem som drar in flest nya prenumeranter? Antal publicerade ord likt presstödsnämnden? Eller finns det kvalitativa mått?
Och med allt mer riktad finansiering riskerar vi möjligtvis det journalistiska oberoendet. Vad vill pöbeln äta om inte populistiska avslöjanden om högerpersoner som gått på sexklubb? Vi hör Mark Fishers spöke gå på redaktionerna och påminna oss om att Friedrich Nietzsche inte går att konsumera på samma sätt som en McDonalds-hamburgare.
Alternativen finns redan
En annan sak som Svensson glömmer är att alternativet att stå utanför presstödet och bygga en alternativ och oberoende finansieringsmodell redan finns. Tidningen Brand är finansierad genom prenumerationer, Parabol är helt gratis och finansieras med frivilliga läsarbidrag. Andra tidningar förvaltas av medlemsorganisationer eller kommersiella verksamheter.
Möjligheten att nå det paradis som ökenvandringen möjligen leder till finns alltså redan här idag. Ett slopat presstöd är inte dess nödvändighet.
Oavsett är det en välkommen diskussion tycker jag. Som Robin Zachari, på föreningen Skiftet, ofta och riktigt påpekar är vänster ängslig över att prata pengar. I alla fall öppet. Men snart måste vi tyvärr börja göra det tror jag.