Turist

Reseanteckningar från det permanenta äventyret.

En nätpolitisk kartografi eller hur vi gör något helt annat

Under sommaren har jag blickat tillbaka på den autonoma vänsterns närvaro på digitala medier från milleniumskiftet och framåt. Jag har försökt att förstå hur vi som var bäst på Internet blev sämst i klassen.

Tidigare har jag bland annat läst igenom samtliga nummer av den anarkistiska tidningen Brand (sedan nystarten 2010) för att se hur samtalet om Internet såg ut där. Och denna gång tänkte jag nämna två texter av Mathias Wåg, som bland annat suttit i redaktionen för Brand under samma period.

Någonstans mellan Wikileaks och MoVimento 5 Stelle

Den första texten är Nätpopulism 2.0 som Mathias skrev 2013 (eller så publicerades den bara på hans blogg då). I texten gör han avstamp i fyra “nätpolitiska protestformer som växt fram efter 2006”: protesterna kring FRA-lagen och bildandet av Piratpartiet, Wikileaks, Anonymous, PopVox och Direktdemokraterna samt MoVimento 5 Stelle med Beppe Grillo i spetsen.

Absolut störst plats vigs åt MoVimento 5 Stelle som Mathias redogör förtjänstfull kring.

Mathias börjar texten med att varna för “två positioner som delar samma fetischerande syn på tekniken som en autonom kraft”. Nämligen teknikpositivismen och dess följeslagare teknikpessimismen.

Istället fokuserar texten på rörelser och “dels hur de underlättats av de plattformar som privatiserade sociala media gjort möjligt och dels hur de reagerat på inskränkningarna av den ’nätvaro’ som vuxit fram som distribuerade nätverk på internet”.

I texten görs detta tydligt genom exempel som hur sociala medier möjliggjort en viss populism som Beppe Grillo torgförde. Men också hur, vad som Mathias kallar för, “transparenspopulismen” kunde bygga upp verktyg och infrastruktur för att anonymt och säkert kunna dela med sig av statshemligheter i stor skala (Wikileaks).

Internets utformning påverkade alltså både vilken poltik och var möjligt samtidigt som Internets utformning påverkades av rörelser som hade en egen politisk kraft.

Påtvingade en självkontrollerad infrastruktur

Den andra texten som jag tycker är extra intressant är Alternativmedia – från vänster till höger som skrevs fem år senare och som fokuserar (som namnet antyder) på projekt för utåtriktad kommunikation. Och som något år senare också blev grunden för ett avsnitt av podden Apans Anatomi.

“Tekniska innovationer skapar i sig själva ingen rörelse, men rörelse underlättas alltid av tillgång till enkla och billiga masskommunikationskanaler.”

Mathias tar upp exempel från Gutenbergs tryckpress, offset-tekniken till dagens Internet. Med exempel på hur utomparlamentariska rörelser framgångsrikt nyttjat dessa innovationer. Men också hur vi slutade att göra det.

Det enklaste svaret till den utomparlamentariska vänsterns sjunkande relevans på Internet, bör enligt Mathias, tillskrivas det faktum att vår aktiviströrelse också försvagades under denna period.

Men “det går även att spåra minskningen till förändringarna i kommunikationsplattformar under mitten av 00-talet”, fortsätter han.

Vi övergav den infrastruktur vi själva byggt upp under 90-talet till fördel för de sociala nätverken och plattformarna. Det fanns givetvis anledningar till dessa val. Men det förtjänar en egen bloggpost.

Motsatt vandring gjorde den extrema högern. De blockades tidigt och kastades ut från de stora plattformarna och blev tvungna att bygga upp sina egna alternativa strukturer.

Jag är inte rätt person att recensera högerns alternativmedier. Men det är svårt att inte se hur de har stärkts de senaste åren samtidigt som våra försvagats om de inte rakt av försvunnit. Vårt val av infrastruktur är otvivelaktigt en del av svaret här.

Att navigera oss mellan teknik-ismerna

Jag kan ibland uppleva att det är svårt att navigera mellan teknikpositivism och teknikpessimism. Därför tycker jag att Geert Lovinks inspiration från Actor Network Theory är hjälpsamt.

Om man tänker på relationen teknik-människa som ett nätverk. Där både människor och tekniska verktyg utgör egna noder. Och våra relationer eller interaktioner är kopplingar mellan noderna. Då kan vi också föreställa oss att alla noders rörelser inverkar på andra noder som de är kopplade till.

Dyker det upp en social rörelse kan den genom de mänskliga individerna i nätverket ha en påverkan på det teknologiska verktygen. Wikileaks politiska ambitioner byggde upp en hel infrastruktur för säker kommunikation och multiplicering av innehåll för att omöjliggöra att statlig censur.

Men även rörelser inom de tekniska verktygen har en inverkar på individerna och därigenom också de sociala rörelserna. När kommunikationskanalerna gick från egna hemsidor, forum och nyhetsgrupper till tillfälliga flöden av klickbeten så gynnades vissa typer av politiska samtal medan andra missgynnades.

Genom att tänka på teknologi på ett sånt sätt kan vi kanske undkomma den determinism som Mathias tidigare varnade för. Dessutom kan vi också förstå hur viktigt det är vem som bestämmer över de där noderna i nätverket som utgörs av tekniska verktyg och hur de rör på sig.

För det handlar om så mycket mer än integritet, övervakning och storföretagens vinstintressen. Det handlar om själva teknologins utformning. Vi vill inte ha ett gemensamt ägt Facebook eller Twitter/X. Vi vill ha tekniska verktyg som har en påverkan på de andra noderna i nätverket som gynnar vår politik.

Epilog: Vi gör något helt annat!

Någon gång kring 2007 var jag med och startade upp Piratbion i Stockholm. Det började med en släpbar utomhusbio som vi slog upp i olika parker och visade nedladdade bioaktuella filmer, gratis. Men med tiden upptäckte vi hur väldans tråkigt det var. När vi väl hade verktygen för att skapa kulturella möten ville vi helt enkelt inte sitta och glo på “Spider-Man 3 och Pirates of the Caribbean 3”.

Istället började vi experimentera med deltagarkultur. Vi försökte lösa upp gränserna mellan passivt konsumerande och aktivt deltagande. Mellan Internet och köttvärlden. Vi söp och skrattade till virala youtube-klipp tillsammans, sköt med knallpulverpistol till Cowboy-filmer och visade Rocky Horror Picture Show i Socond Life samtidigt som vi visade Socond Life på en Rocky Horror Picture Show-biograf.

Det som började med en projektor och en dukt slutade med att vi byggde nya grejer inför varje arrangemang. Vi bar, släpade, söp och hamrade. Och sen hade vi oförglömliga nätter tillsammans med vänner och kamrater.

Jaha, och var vill jag komma med denna anekdot? Jo, det är nämligen så att något magiskt händer när man tar över kontrollen över teknologi, verktyg och infrastruktur. Man inser helt plötsligt att man kan använda dem till något helt annat. Eller att man inte vill ha dem över huvud taget. För dom kanske gör dig dum och tråkig.

För teknologi påverkar oss. Och det är därför viktigt att kunna påverka teknologin!