Turist

Reseanteckningar från det permanenta äventyret.

Internet är en skitstorm

Filen splittras upp i miljontals små paket som alla söker sin egen väg över ett globalt nätverk av kablar, switchar och datorer. När dom kommer fram pusslas dom ihop i rätt ordning och filen blir åter läsbar för mottagaren. Det är en ostoppbar kraft som likt gud “moves in mysterious ways”.

Jag minns första gången jag introducerades för paketförmedlande nätverk i allmänhet och TCP/IP i synnerhet. Internet var för mig då endast en förnimmelse. Men en som vittnade om något nytt och revolutionerande. Ett decentraliserat nätverk där styrkan fanns i helheten men utan svagheten hos den enskilda länken.

Givetvis en romantiserad bild. Men också en som på sätt och vis lever kvar i mångas föreställningsvärld än idag.

Ökad centralisering

Internets utveckling har alltid varit en kamp mellan centraliserande och decentraliserande krafter. Det fanns aldrig något “äkta Internet” som senare kom att korrumperats. Men vi kan idag ändå konstatera att trots att Internet växt har några ett fåtal noder fått en allt mer central roll ¹.

Som exempel kan vi ta Amazons AWS (Amazon Web Services). Denna tjänst står nästan för ~4% av all trafik på Internet, eller ~47% av all trafik inom det som i vardagsspråk kallas för molnet ². Det kan låta lite eller mycket, men det handlar bland annat om specialiserade funktioner som ingår i många andra tjänster även utanför molnet. Främst maskininlärning, dataanalys, lagring och strömning.

Netflix använder AWS för strömmande av video och Slack använder tjänster för direktsamtal och lagring. Andra företag som till exempel Pfizer använder sig av AWS för sin forskningsdata och tillverkningsindustri ³.

Amazon är inte heller det enda företaget som driver molntjänster. Google, Microsoft, Alibibaba, IBM och många andra jättar inom techindustrin bygger upp egna Hyperscale Data Centers.

Dessa datacentraler har blivit något av Internets centrala nervsystem. Något som Internet, så som det ser ut idag, är högst beroende av och till varje pris måste hålla liv vid.

Övervakning, uppmärksamhet och ekonomi

Om molntjänsterna är Internets nervsystem så är reklamen dess blodomlopp.

Amazon utgör tack vare AWS ett undantag här. För trots att Amazon är mest känt som världens största digitala handelsplats – nu även för digital underhållning med den i USA marknadsledande streamingtjänsten Amazon Prime Video – utgör intäkterna från marknadsföring endast ~7%, medan AWS står för ~67% ².

Men för resten av Internet ser det annorlunda ut. Google får 79% (2022) av sina intäkter från reklam, Facebook 97.5% (2022), Youtube 80% (2022) och så fortsätter det.

Med en storlek på över 500 miljarder dollar så är marknadsföring en absolut förutsättning för Internets infrastruktur. Mycket av det som namnkunniga samhällsdebattörer kritiserat de senaste åren – övervakningskapitalism (Shoshana Zuboff) ⁴, uppmärksamhetsekonomin (Yves Citton) ⁵, skitifieringen (Cory Doctorow) ⁶ – är alltså högst vitala funktioner för att Internet alls skall fortsätta att fungera.

Den uppblåsta uppmärksamhets­ekonomin

Men precis som politikern och predikanten John Wanamaker konstaterade på sent 1800-tal så är “hälften av alla pengar man spenderar på reklam rent svinn; problemet är att man inte vet vilken halva”.

Förra året uppmättes att nästan hälften (~47%) av all trafik på Internet bestod av bottar ⁷. Precis som med reklam är svårigheten att det inte går att veta exakt vilken hälft. Men mätningar visar på att över 35% av all reklam på Internet påverkas direkt av denna trafik ⁸. Vilket skulle betyda att det varje år spenderas över 150 miljarder dollar på reklam riktad till just bottar.

Med framväxten av olika tjänster vilka nyttjar artificiell intelligens tillsammans med språkmodeller har också en ny trend exploderat på Internet. Nämligen innehåll skapat av just bottar. Artiklar, videos och inlägg i sociala medier vilka endast har ett syfte. Att generera trafik till reklam ⁹.

Vi befinner oss alltså i en situation där en betydande del av Internets infrastruktur finansieras av att bottar publicerar både innehåll och reklam, som sedan tittas på av andra bottar.

Detta är bara en del av den uppblåsta uppmärksamhetsekonomi som Tim Hwang så förtjänstfullt redovisar för i boken Subprime Attention Crisis: Advertising and the Time Bomb at the Heart of the Internet ¹⁰. Och den är på väg att brista…

När Jevons paradox vinner över Moores lag

Information och kommunikationsteknologin (ICT) står idag för ~2% av våra samlade koldioxidutsläpp. Vilket motsvarar flygindustrins utsläpp från bränslen. Vissa forskningsmodeller varnar för att siffran kommer överstiga 20% när vi närmar oss år 2030 ¹¹. Hyperscale Data Centers förväntas då stå för en betydande del av den ökningen.

Detta trots att datacentralerna först tycktes sänka energibehovet genom effektivisering och samordning av infrastruktur. Senare också genom att flytta datacentralerna till kallare miljöer och därigenom slippa energitörstande kylanordningar.

Men ju längre effektiviseringsarbetet kommit ju svårare blir det att hitta nya sätt att sänka energikonsumtionen. Allt medan efterfrågan på beräkningskraft, lagring och överföringshastigheter fortsätter att öka.

Framsidan av dessa datacentraler är i sin tur portabla datorer och trådlösa internetanslutningar. De små moderna telefoner som får plats i våra byxfickor flyttar över mycket av beräkningsarbetet (och dess energikonsumtion) till våra datacentraler.

Men eftersom datan som skall beräknas och resultatet måste skickas fram och tillbaka mellan telefonerna och datacentralerna, ökar också energikonsumtionen från våra trådlösa närverk. En ökning som nästan sker exponentiellt mellan varje generation av mobilnät.

Denna utveckling har skapat en situation där vi idag måste ifrågasätta om digitaliseringen alls är en så resurs- och energibesparande åtgärd som det ofta framhålls ¹¹.

Det räcker till exempel med att läsa en papperstidning från pärm till pärm för att vara mer energieffektiv än att läsa den i sin telefonen på vägen till skolan eller jobbet. Att strömma en HD-film över sin trådlösa internetuppkoppling är inte nära på så effektivt som att hyra en fysisk Blu-ray-skiva i den gemensamma videobutiken.

Och långt från alla videokonferenser är automatiskt försvarbara i jämförelse med att faktiskt sätta sig på ett tåg för att mötas. Allt beror på tidsliga och rumsliga storlekar. Internet behöver en hastighetsgräns som Kris De Decker konstaterar i Low tech Magazine ¹².

Skitstormen tilltar

Den ökade centraliseringen, den uppblåsta uppmärksamhetsekonomin och Internets monstruösa energikonsumtionen är tre tendenser vilka tillsammans bildar ett nexus som jag valt att kalla för skitstormen.

För det är just vad det är, en storm, en oreda, en osäkerhet, av skit. Och precis som Jared Diamond lärde oss om hur samhällen kollapsar ¹³ kommer inte heller Internet plötsligt sluta upphöra eller tvärt ändra form. Skitstormen kommer bara att tillta.

Men mitt i denna storm formerar sig en brokig motrörelse. Permacomputing ¹⁴, Project Gemini ¹⁵, IndieWeb ¹⁶, the small internet, salvage computing ¹⁷, fediverse ¹⁸, ökat intresse för RSS ¹⁹ och mail.

De är företeelser i periferin. De berör oftast personer i Internets utkanter. De är på samma gång gravallvarliga och lekfullt löjliga. Men de är för mig en förnimmelse.

Det råder stor oreda i skitstormen – läget är utmärkt!